– Det är riktigt skönt att höra att reformen är avstyrd, säger hon när hon hör att den obligatoriska delningen av hemvårdstödet, som var en del av den kommande familje­politiska reformen, är skrinlagd. Johanna Skarper och hennes man Leif, som jobbar som jordbrukare och entreprenör, hörde till de för­äldrar som reagerade mot delningen av hemvårdsstöd när förslaget kom för över ett år sedan. – Jag tycker att det är jättebra att pappor är hemma men det ska inte vara ett tvång. Problemet i vår familj är att jag inte skulle klara av Leifs jobb. Jag klarar inte av att vara i snösvängen om nätterna. Leif Skarper bedriver ekologisk spannmålsodling, sköter fastig­heter, hugger, röjer och åtar sig entre­prenader. När VBL träffade Skarpers hösten 2013 var sonen Axel nästan två år. Nu har han hunnit fylla tre år och familjen har utökats med lillebror Lucas som just fyllt ett år. Johanna Skarper, som är i slutskedet av sina studier, hade ett vikariat som socialarbetare när hon blev föräldraledig första gången och har inget jobb att återvända till. Därför är det vettigast i deras familj att hon är hemma och han sköter sin verksamhet. De vidhåller sin åsikt att föräldrarna, beroende på vad som är bäst för familjen, ska få bestämma vem som lyfter hemvårdsstödet. – Jag har redan ansökt om hemvårdsstöd tills Lucas fyller tre år i januari 2017 och fått det beviljat. Om jag börjar jobba före det är det av ekonomiska orsaker. Att den familjepolitiska reformen stoppades av regeringspartierna på slutrakan motiveras i offentligheten bland annat med att den skulle ha ökat statens kostnader. Det sistnämnda berör inte familjen Skarper som inte har något av barnen på dagis. Storebror Axel deltar två timmar två dagar i veckan i Vörå församlings dagklubb, dit Johanna själv skjutsar honom.