Tyska jaktterriern Wody är full av energi och bara väntar på att få komma ut i skogen tillsammans med sin husse Jari Hägg. Några men efter upplevelsen för några dagar sedan märks inte längre. Jari Hägg var som vanligt ute i skogen med sina två jaktterriers på tisdag eftermiddag. Han släppte hundarna på ett kalhygge nära Morasholmen i Kronoby, på andra sidan kanalen mot Öjahållet. – Jag hörde att något tjöt i skogen. Först trodde jag att det var en bärplockare. Det lät som om någon visslat eller som barnskrik. Strax efteråt kom Wody, eller Waldteufel Wody som terriern egentligen heter, tillbaka och började cirkla runt benen på Jari. Det var inte precis likt Wody och Jari tänkte föra honom tillbaka till bilen som stod parkerad en bit i från. När Jari Hägg och hunden var ett par meter från bilen kom en björn upp på vägen och reste sig på bakbenen. Avståndet till björnen var högst fem meter. – Wody hoppade på björnen som bollade honom upp i luften ett par gånger och sedan ner i diket. Min andra hund, Wolf, jagade björnen och nafsade den i baken. Jari Hägg vet inte om björnen gjorde ett skenanfall, alltså försökte skrämmas för att sedan dra sig tillbaka. Själv hann han inte bli rädd, men tog sig kvickt in i bilen och lade sig på tutan. Då gav sig björnen i väg med Wolf efter sig. – Man hinner inte bli rädd, men jag skulle inte ha haft nerver att lägga mig ner på marken som de brukar säga att man ska göra när man möter en björn. Wody låg avsvimmad i diket och började röra på sig först följande morgon. På bakbenet och sidan är pälsen borta på några fläckar och Wody hade också ont i ena örat efter närkontakten med björnen. Men några andra men tycks hunden inte ha fått. Wolf fortsatte att jaga björnen ända till Öjavägen, där Jari Hägg sedan plockade upp honom. De båda hundarna har en stark jaktinstinkt och Jari brukar färdas runt med dem i Österbotten och jaga rådjur och vitsvanshjort tillsammans med andra jaktföreningar. I tisdags hade han ingen bössa med sig. – Jag tror att hundarna skyddade mig och jag vet inte hur det skulle ha gått utan dem. Å andra sidan kan det hända att Jari Hägg aldrig skulle ha sett björnen om han inte hade haft de jagande hundarna med sig. Och han menar att folk inte behöver vara rädda för björnar trots att platsen där han mötte björnen bara ligger cirka tre kilometer från fast bosättning. – Björnarna hör till skogen. Vi kan inte utrota dem, de har varit här före oss.