Levi Backholm, 97 år, hör till de v­eteraner som i år fått en inbjudan till slottsbalen av republikens president Niinistö och fru Haukio. Han är uppriktigt glad. – Det känns djupt i hjärtat. I samma andetag tillägger han att han inte tänkt sig att det skulle bli någon stor uppståndelse utan att det hela skulle ske i tysthet. – Men visst är det roligt. Jag har aldrig drömt om att jag skulle komma till slottet. I ställningskriget när vi låg på andra sidan Svirfloden trodde jag aldrig att vi skulle komma l­evande därifrån. Nu sköter Finland bra om sina veteraner. Levi Backholm pratar ogärna om kriget men när jag frågar var han befann sig för 75 år sedan då vinterkriget bröt ut börjar han berätta om upplevelserna i vattentornet i Vasa. Vid ett tillfälle siktade fienden på vattentornet men missade målet. Marken skalv och tornet darrade. Levi Backholm som höll vakt och rapporterade, såg ingenting för den starka rökutvecklingen. – Officeren uppmanade mig att ta mig därifrån men jag gick ingenstans. För det fick han senare tapperhetsmedalj. Nu fäster han den på sin nyinköpta kostym som han inhandlat inför resan till Helsingfors. Inbjudan till Levi och sonen Johan Backholm, som blir hans följe­slagare på resan och under balen, kom för tre veckor sedan. – Jag har ekiperat mig uppifrån och ner, säger Levi Backholm och skrattar förnöjt där han sitter i gung­stolen i sin trevliga lägenhet i p­ensionärscentret i Sundom. Här har han bott i sex år. På bilderna omkring honom finns barn och båtar som varit centrala i hans liv. – Min far var snickare och murare. Han lärde mig flera yrken men det var båtbyggandet som blev mitt stor­a intresse. Bilderna på väggen och i bok­hyllan föreställer en 36 fots motor­kryssare som är en kombinerad motor och segel­båt. Men mest byggde L­evi Backholm halvdäckade 25-­fotare och fiskebåtar. Hans hustru Elin gick bort för 12 år sedan. Tillsammans fick de 13 barn, av vilka 12 lever. I dag har Levi Backholm 38 barnbarn och 49 barnbarnsbarn så det är en stor familj som med spänning kommer att sitta bänkade framför tv-apparater och datorer på självständighetsdagen. – Det femtionde barnbarns­barnet föds till julen och jag har också ett barnbarnsbarnbarn som heter Oska­r. Eftersom han är den femt­e generatione­n kallar jag honom Oska­r den femte. – Tyvärr hade jag inte så mycket tid att delta i fostran av de egna barnen. Det var Elin som skötte det under åren då arbetet tog all min tid. Speciellt på 1960-talet prövades familjen hårt då deras bostadshus brann ner och ett nytt hem skulle byggas. – Men det gick då vi fick vara friska och starka, säger Levi Backholm. Han sköter fortfarande sitt d­agliga hushåll själv och får hjälp av barnen då det behövs. – Att jag lever än beror på att jag äter efterrätt av skogens bär varje dag. Vad ska du säga till presidenten och fru Jenni Haukio när du skakar hand med dem? – Många har sagt att jag ska hälsa presidentfrun att hon är så fin, men det kan jag ju inte börja göra. Jag tycker inte man ska stå och prata för länge. Men vad jag ska säga det är en hemlighet.